feliciaymaiko

jag sprang, sprang och sprang. jag ville veerkligen inte vara kvar där. min familj, den var så sjuk. jag blev trött och stannade, då hörde jag något ljud på min axel. det varmin lus vän! han hade följt med! åh vad glad jag blev. 
- iurtå eriki klugerma!
- VA?! ÄR DU MIN SYSTER?! 

nej nu blev allt fel igen. för det första, trodde jag att det var en han och för det andra, jag har en lus till syster. men vad skulle jag göra, hon var ju väldigt söt iaf så jag bestämde mig för att hon skulle få följa med mig på mina ävertyr! vi började gå igen, mot horisonten..