feliciaymaiko

En dag när jag gick på gatan en mörk sommarkväll, hittade jag en peng på marken...

men jag sket i att ta upp den, för jag är ju så fucking rich..

jag fortsatte att gå, men sen kom jag på att jag kunde ge den till fattaiga barn i spanien
så jag sprang för att hämta den igen, men när jag kom fram så var pengen borta.. skitunge
jag blev förbannad och började sparka på en soptunna och svor som om jag vore galen!
men sen kom jag på att jag var galen.. så jag gick in i en depression
jag gick hem, gick in på badrummet och tog fram mitt raklblad som jag inte hade använt på en vecka...
grattis tänkte jag för mig själv! en vecka utan mina rakblad det är ju helt otroligt
men när jag öppnade badrumsskåpen så var även dom borta.. skitunge
jag blev lite ledsen, nu måste jag ju gå till affären och köpa några och eftersom att jag inte tog upp den där pengen så behövde jag slösa mina pengar
nu kände jag mig genast så mkt fattigare...
vad skulle jag ta mig till? jag funderade och fick en idé, jag tog min plånbok och gick ut...
men det första jag gjorde var att tappa plånboken då jag såg en konstig varelse i hörnen av 7eleven
jag gick närmare varelsen och såg att det var min bästa vän alfred nobel!
vi hälsade på varandra, och det kändes genast som på de gamla goda tiderna! med alfred nobel då jag var en lycklig man.. eller om jag är en kvinna .. i dont really know
jag frågade alfred om han ville ta en fika på café emo, och han tackade genast ja till erbjudandet!
cafet var stort och luftigt, men jag tyckte mig känna en doft av blod i luften
jag följde doften som ledde ner mot källare, trappan var brant men jag tog mig försiktigt ner för dom. jag öppnade dörren och där satt greve dracula! AH
han satt och tuggade på Borat,
omg min största idol tänkte, jag måste få bort Borat från Greven Draculas hemska grepp!
jag sprang i full fart mot dracula med en tomat i handen! AAAAAAAH, vill du äta på den här istället? frågade jag snällt. dracula tog emot tomaten och satte tänderna i den, mums utbrast han!
- vart har ni fått dom här delicious tomaterna ifrån?
jo från hötorget sa jag med ett leende stort som en grapefrukt
- jag var där igår men då hade dom fan inte goda tomater! skrek dracula av förtvivlan. nej nu ska jag dra mitt strå till stacken och ta tjuren vid hornen och gå dit och skälla på dom
så jag följde dracula upp för trapporna igen, men när vi skulle ut i friska luften, så fick dracula en attack!
LJUSET!
AAAAAAAAH JAG SMÄÄÄLTER!
det blev en explosion och jag flög minst 25 meter, jag öppnade ögonen och då var hela staden försvunnen...

jag ville resa mig upp men kroppen ville inte som min hjärna.
så jag låg där på marken, och tittade mig omkring! vad fanns kvar av staden?
hade jag blivit blind, eller hade jag bara en vit katt framför mina ögon?
eller hade staden i själva verket blivit helt vit ? jävla rasister tänkte jag, varför kunde inte allt bara bli svart?
jag reste mig upp och kände en kall vind vind, hm jag tog på det vita och kände att det var snö! AWIE! va glad jag blev! jag la mig genast ner och gjorde en snöängel, sju snölycktor, 98 snögubbar, 839 snöhögar (?), snöhögarna blev riktigt fina tyckte jag. men så kollade jag mig omkring, vart fanns alla människor? jag gick en bit men jag kom ingen vart.... :O nu blev jag riktigt orolig!
jag bara gick och gick, men jag kom ingen vart
det kändes som att jag hade dragit det kortaste trået
jag började bli riktigt ledsen och kände i min ficka efter rakbladen!
WHAAAAAAAAAAAAAAAAAT, dom var borta? jag blev helt tom i skallen, mina rakblad, vad skulle jag göra, hur skulle jag nu klara mig?
Då skymtade jag en svart skugga lite längre bort! SKITUNGE
jag kände ilskan stiga i huvudet, varelsen hade tagit mina rakblad!
och med tanden i högsta hugg, började jag följa efter varelsen! jag kände mig som en dektektiv när jag sprang genom snön, som att jag var på mitt första hemliga uppdrag.. det här var spännande.. skitunge
ja det här var allvarligt. jag kände i min innerfick och tog fram mitt förstoringsglas. jag riktade det mot snön och då såg jag en lus hoppa hopprep med sina vänner. jag böjde mig ner och fråga snällt,
- hejsan lus-vänner! skulle jag kunna få byta några ord med er?
- nauoe anfie epiwö anwi!
- okej vad bra. har någon utav er möjligtvis sett mina rakblad?
- ieu uanrt maelo hu redeb, nua jalolo?
- ja, det var för några timmar sen tror jag.
- ue nadå alrelaa, kajdi wilaa, suu!
- okej, tack. jag ska skynda mig!

jag började springa mot tunnelbanan, och när jag kom fram såg jag nånting jag aldrig hade sett förut.
överallt på tunnelbanan så fanns det små , ja jag vet itne vad jag ska kalla dom, troll(?) med svarta mantlar
alla var väldigt långa, så det skulle nog bli en enkel match att hitta den lilla filuren.
det fanns även katter som liknade hundar, och kossor som liknade hästar, möss som liknade girraffer, och elefanter som liknade papegojor! jag blev förvånad över att det fanns så många fina djur, men vart jag än kollade så kunde jag inte se en enda människa!
vart hade jag kommit?
jag tog mig en funderare, vad skulle jag göra? alla dessa djur. de var så många, och här var jag en människa, helt ensam... då kom jag på en sak. jag tog fram min gula kyckling dräkt i bakfickan och satte på mig den och wips så var jag en kyckling, nu kände jag att jag smälte in bland alla. så jag gick ut till perrongen, men ändå så tittade alla :O
jag blev ledsen, och kände mig mindre värd än alla! så jag bestämde mig för att göra Martin Luther Kings kända tal, I HAVE A DREAM.
men när jag hade berättat talet så kom jag på att allt blev helt fel. Det här handlade ju inte om raser, eller svarta och vita! det här handlade ju om djur
nu blev jag ännu mer utstirrad på perrongen, men som tur var kom just i samma sekund (när allt blev som pinsamast) tåget! dörrarna öppnades och jag slank in.
tåget var helt tomt, det var visst inget djur som ville åka mot "slakteriet". jag undrarde varför... tåget rullade ifrån perrongen och in i en tunnel. jag var helt ensam och visste inte riktigt varför. plötsligt hör jag "nästa, inget". tåget stannade och jag klev ut och där var det ingeting. det var helt tomt, det fanns absolut ingenting. jag vände mig om, men tåget hade redan hunnit åka. så jag gick och gick i väntan på något nytt...
så vad var då inget? nej det var helt enkelt inget
jag vet inte ens om det fanns några färger. Det fanns inga ljud eller något tecken på liv överhuvudtaget.
Men plötsligt från ingenstans så kom en man och ställde sig framför mig.
Mannen såg underlig ut, han hade en människas former och drag. men näsan var som en katts, och han hade tassar istället för fötter. Och istället för händer så hade han en tigers tassar med klor.
Det fanns många mer underliga saker med mannen men jag orkar inte ta det just nu.
Jag gick försiktigt närmare honom och knackade honom på axeln.
Han tittade på mig med sina ormögon.
Jag hoppade till men samlade mig snabbt igen..
- min son... började han.
- WHAT DRIVERU ELLER ?! det var som fan
- lugn nu. jag måste tala med dig min son, vill du följa med hem till mig?
- okej, det är lungan klungan farsan.

det kom en flygande limosin moped, för sju personer. vi satte oss och den började köra. det tog ca 45 min innan vi var framme. han gick ut och jag följde efter.

det var en sjujäklarns villa alltså! stort som ett hus! jag menar, större! alltså BIG MOMMA! vi gick in och där satt min lusvän! jag blev fett glad!
Vi började prata och hade det riktigt trevligt, tills alla lampor plötsligt släcktes och allt blev mörkt och dödstyst.. jag undrade vad som skulle hända härnäst

FORTSÄTTNING FÖLJER!
missa inte den spännande fortsättningen av... ehm denna roliga lilla historia